En ny Sara

Hejsan!

 

Nu var det rejält länge sedan jag skrev något här. Men det ska jag nu råda bot på! Denna gång tänkte jag däremot inte göra ett inlägg om något jag pysslat med, jag tänkte berätta om min väg tillbaka till livet.  År 2020 var ett speciellt år för många i och med den stora pandemin som drabbade världen, men för mig var det ett speciellt år på flera sätt.

 

I mer än 20 år har jag stått på en hel drös av olika mediciner, och i höga doser. Jag hade ingen energi och orkade nästan ingenting alls. Under loppet av ett helt år kanske jag orkade med att se runt fyra filmer. Efter klockan 18 på kvällen varje dag var jag tvungen att lägga mig i sovrummet och låg där hela kvällen, utan att göra nånting alls. Jag var helt slut och utmattad i huvudet oavsett om jag hade gjort något ansträngande under dagen eller inte. Det tragiska är att jag tyckte att ligga där och inte göra nånting, var det bästa med hela dagen.
Jag hade hög ångest varje dag, som jag tog ångestlindrande medicin mot. Jag försökte upprepade gånger att sänka min antidepp, men jag mådde så dåligt varje gång att jag alltid blev tvungen att avbryta och höja tillbaka till originaldoseringen.

 

Så en dag i februari, när jag var jag hos min läkare, gav han mig ett förslag, eftersom det inte fungerade för mig att trappa ned medicinen på vanligt sätt. Det var att göra något så drastiskt som att lägga in mig på psyket för observation och ta bort alla mediciner på en gång! Och jag nappade.
Jag var såklart livrädd, ingen visste hur det skulle gå, inte ens min läkare! Planen var att jag skulle vara där tills jag mådde bra, ungefär tre, fyra veckor skulle det ta.

 

Medicinerna trappades ner i ett rejält snabbt tempo, mycket snabbare än det brukar gå på egen hand i hemmet. På två veckor var allt borta! Och jag mådde så fruktansvärt dåligt!

 

Ibland när jag mår väldigt dåligt så drabbas jag av något som liknar katatoni,  då kan jag varken röra mig, prata eller på något annat vis kommunicera med omvärlden. Ofta fastnar vissa kroppsdelar i luften, som en arm, och jag får inte ned den. Eller så rör jag ena armen i luften i ett repetitivt mönster, upp och ned.

 

En kväll på psyket inträffade “katatonin” när jag satt inne på toaletten. Jag lyckades trycka på knappen som tillkallar personal och efter ett tag kom det in en personal som frågade:
-Var det du som tryckte på knappen?
Men jag kunde ju inte få fram några ord, så hon vände och gick därifrån!
Efter kanske 45 minuter lyckades jag skriva till Tommy på mobilen och förklarade att jag akut måste få i mig någon lugnande tablett eftersom jag mådde hur dåligt som helst! Han ringde då till avdelningen och förmedlade det, vilket ledde till att det kom in en personal för att ge mig medicinen, men när han inte fick någon respons av mig så frågade han mig:
-Vill du inte ha medicinen eller?
Och när jag inte svarade så vände han och gick! Så där befann jag mig i världens sämsta mående, och fick ingen hjälp, ingen att prata med, ingen medicin – ingenting.

 

Jag ville där ifrån! På en gång! Tommy skyndade sig dit och lugnade ned mig, och jag stannade motvilligt kvar över natten.                        Dagen efter fick jag träffa en läkare som jag inte träffat förut, som frågade mig:
-Börjar du inte känna dig klar här nu?
Mötet slutade med att jag blev utskriven. Det hade hade inte ens gått två veckor!
Jag fick fylla i en lapp hur bra jag mådde på en skala mellan 0-100 och jag fyllde i det mest tänkbara sämsta måendet – en nolla. Jag befann mig på botten, jag mådde så dåligt det bara går att må.

 

Nu så här i efterhand har jag fått reda på att det skedde ett missförstånd. Planen var att jag skulle stå kvar på 75 mg av min antidepp, men av någon anledning så togs allt bort istället. Vilket jag uppenbarligen inte klarade av.

 

När jag kom hem så kunde jag inte sova, dels för att jag var väldigt speedad och energifylld/rastlös, och dels för att jag inte längre hade någon sömnmedicin. Ibland gick det två dygn utan att jag sov en blund. Och de nätter jag faktiskt sov, så var det inte mer än tre timmar.

 

Efter två veckor av sömnlöshet skulle vårt ena marsvin opereras och jag oroade sönder mig. Tommy åkte iväg med marsvinet till veterinären och jag lämnades kvar ensam hemma – övertrött och sönderstressad.
Mitt psyke blev överbelastat och jag hamnade i något slags tillstånd där jag gick runt och ofrivilligt berättade allt jag gjorde högt för mig själv:
-Nu tar jag ett glas vatten!
-Nu går jag till vardagsrummet!
Till slut klarade min hjärna inte av något mer och det enda jag gjorde var att upprepa ordet OKEJ, hela tiden. Oavbrutet. “OKEJ! OKEJ!”, tills jag till slut drabbades av en panikattack, så svår att jag inte kunde andas. Eftersom jag inte fick någon luft så sprang jag ut på gatan, mitt i vintern, i bara strumpor, och skrek på hjälp.
Som tur var så var min granne ute med sin hund just då. Jag bad henne ringa efter en ambulans. Sedan kommer jag inte ihåg något mer, allt är luddigt, min granne har fått återberätta vad som hände.
På psykakuten trodde de att jag drabbats av en psykos, som troligen berodde på sömnbrist. Så jag fick komma tillbaka till psyket, men till en annan avdelning, denna avdelning var en tvångsavdelning, för de med pågående psykoser.

 

Så här i efterhand har de dock kommit fram till att det troligtvis inte var en psykos, utan snarare ett slags förvirringstillstånd.

 

Det var inte ett roligt ställe, det vill jag då lova. Folk gick runt och skrek eller dansade och vissa var enormt otrevliga. Detta var inte en trygg plats. Jag passade inte alls in här. Min rumskamrat snarkade dessutom så enormt högt att det hade varit omöjligt för vem som helst att sova. Och de kunde inte ens fixa öronproppar till mig…

 

Den förmodade psykosen berodde ju på sömnbrist och stress, så jag var i princip bara där för att jag inte kunde sova. Men inte kunde jag direkt sova bättre när jag hamnade där. Nej, jag sov nog faktiskt ingenting alls. En natt gick jag till personalen och sa att jag inte kunde sova. Det enda de då kunde erbjuda mig var kaffe!
Eeh, har jag missat något eller?
Skulle kaffe hjälpa en att somna?

 

Till slut lyckades jag övertala läkaren att jag var tvungen att byta avdelning. Jag gick sönder av att vara kvar på tvångsvården. Enda kravet var att jag lovade att stanna så länge så jag behövde.                        “Självklart!”                                                                                                                                   Så efter tre dygn på tvångsavdelningen fick jag äntligen komma tillbaka till öppenvården.                                                                                              Att komma tillbaka till den öppna avdelningen var som att vara på kollo i jämförelse, där fick jag till och med vänner.  Fast trots att läkaren  på tvångsvården ville ha kvar mig så länge som möjligt, så hade de ändå så bråttom att skriva ut mig från den öppna avdelningen igen.                                                                                                              Det var just då Coronan började bryta ut, så de stängde ner sjukhusen för besökare. Kanske var det därför de ville skriva ut mig så fort? För att de helst inte ville ha patienter under en pandemi? Tommy fick inte komma och hälsa på mig på avdelningen, så kanske var det lika bra för mig att få komma hem. Jag hann bara vara där några dagar tills de skrev ut mig.

 

Den här gången gick det dock bra att komma hem. Däremot tog det ett tag för mig att anpassa mig till mitt nya liv. Att kunna sova igen.

 

Nu utan mediciner har jag nästan aldrig ångest. Och jag har så otroligt mycket mer energi!
Förut orkade jag aldrig laga mat. Nu lagar jag mat flera gånger i veckan, ganska avancerade maträtter dessutom.
TV ser jag numera på nästan varje kväll. Jag går i ett mycket raskare tempo, snabbare än de flesta andra. Jag promenerar minst två timmar varje dag.
Sedan jag tog bort medicinerna, alltså för 10 månader sedan, så har jag hittills gått ner 34kg! För nu när jag mår bättre är min ätstörning borta. Jag småäter inte längre, hetsäter inte och jag kan numera ha godsaker hemma utan att äta upp dem.
Jag är mycket gladare nu för tiden och kan nästan påstå att jag gillar livet!

 

Jag bifogar här en bild. Den vänstra bilden är tagen för 3 år sedan.
Jag är inte bara större där, jag har dessutom dålig hållning och ser inte alls lycklig ut (trots att jag försöker le).
Den högra bilden är tagen för någon vecka sedan. Där tycker jag att jag ser gladare ut.

 

Före och efter
Före och efter

 

Jag är otroligt tacksam för den läkare jag har idag!
Som gav mig en chans till ett nytt liv, de flesta andra läkarna sätter mest in mediciner, utan att bry sig om att ta bort.

 

Vad har jag då lärt mig av allt detta?
Att många inom vården saknar kunskap, förståelse och empati.  Och att för mycket mediciner under en längre tid, skapar mer bekymmer än vad den gör nytta.

 

Mitt nickname var Blunda. Men vet ni vad? Nu vill jag inte blunda längre. Jag vill öppna ögonen, och se!!

 

Den magiska föreställningen

iggisar

 

Det här är Bertil. Han är god vän till båda mina iggisar. När Bertil fick höra att igge skulle ha en stor Show bokade han direkt en biljett.  Och det var väl för väl, för det fanns bara en plats! Med godis, popcorn och en flaska läsk såg han föreställningen med både god aptit och en blandning av skräck. Men plötsligt var igge borta. Vart tog han vägen? Kommer han nånsin att komma tillbaka? Eftersom Bertil tagit med sig en bukett rosor så håller han tummar och tår för att sin vän inte är borta. Vad ska han annars göra med rosorna?

 

Kaninen, popcornen och godisförpackningen har Hannah gjort, jättefina! Dock själva godiset som ligger på marken har jag själv gjort.

Lillkorven och Lurven

I augusti 2015 adopterade jag och Tommy två små marsvinsherrar på 6 veckor. Vi gick in i djuraffären utan tankar om att slå till på några marsvin. Vi gick därför ut. Handlade på coop. Sen kunde vi inte låta bli att gå in i djuraffären igen. Och då blev livet inte sig riktigt likt. Speciellt en av dom fastnade jag för vid vårt första möte, och han är min favorit även nu. Sniff är hans nuvarande namn och han ser ut lite som en uteliggare med all sin “ovårdade” päls. Varför han heter Sniff är helt enkelt för att det är min favoritkaraktär i Mumindalen. Och för att han går runt och sniffar lite titt som tätt.

 

Den andra är förstås också hur söt som helst. Men det är Tommys favorit kan man säga. Vi älskar såklart båda lika mycket dock! Vad skulle den andra lilla killen heta då? Ja, jag sa på skämt att vi kunde döpa honom till Volvo, och det snappade Tommy tydligen upp och han gav inte vika! Så nu heter han alltså…. Volvo.

 

Men kärt barn har många namn. LillKorven och Luvren är några av dem, men oftast blir det bara “Snorungarna”.

 

Dessa små snorungar har kommit att betyda väldigt mycket för oss. Dom är alltid med oss förutom utomhus nu på vintern. Självklart klarar vi inte av att ha dom bara i en bur utan dom bor i våran soffa eller i sängen. På så vis kan vi alltid mysa med varandra. Ibland springer dom även fritt på golvet. Och när vi äter i köket, så äter dom mittemot oss. Om dom inte pissar ner våra möbler? Jo, det gör dom förstås. Men det är det värt, dessutom har vi skydd under så gott det går.

 

Några speciella egenskaper Volvo och Sniff besitter:

 

  • När dom vistas på vårt köksbord har Sniff fått för sig att han ska bajsa just där jag har mina virkade bakverk. Så varje gång han är lite nödig i baken, rusar han till mitt kakfat.

 

  • På natten när jag somnat med sötisarna och Tommy kommer in flera timmar senare, så är dom alldeles tysta för att inte väcka mig, trots att dom vet att när Tommy kommer, är det matdags. I vanliga fall tjuter dom som ett brandalarm bara man öppnar kylskåpet eller råkar gå förbi. Men när vi säger dom magiska orden NOM NOM NOM  så VET dom med all säkerhet att det vankas något ätbart.

 

  • Stulen mat är godast. Varför ta en paprikabit som ligger framför en, när man kan sno av varandra? Ett tips, spring inte in i huset med en mumsbit där din kompis är, han kommer onekligen att ta mumsbiten ifrån dig.

I julas fick grabbarna agera fotomodeller, det gick bättre än förväntat. Här nedan följer både resultatet av julkortet (ej redigerat), plus några andra bilder samt en tidig video av Volvo när han upptäcker att maten är slut:

 

 

godjul_utantext

 

ligger_och_sover

 

11999046_10153429112899300_6589913925777554642_n

 

 

 

 

Gott Nytt År!

DSC_2523pip

 

Min lilla igge har supit bort sina pengar och bor numera i tält :/

 

Men nytt år är viktigt att fira tycker igge så därför blev han ännu fattigare när han unnade sig en skumpa. Han har iallafall en hög med pantburkar som blir större och större.

 

Det han dock inte vet än är att hans kära broder skickade en stor summa pengar till honom tillsammans med julkortet. Jag hoppas verkligen att du upptäcker dom igge…

 

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År!

 

Hej alla mina fans!

Nu kanske jag inte har så många fans kvar, men nu är jag tillbaka iallafall!

 

2015 har varit ett år med stora händelser.

 

  • Jag slutade för gott på mitt behandlingshem i Uppsala efter två år
  • Jag och Tommy blev föräldrar till två små marsvinsherrar
  • Jag har börjat jobba i en närbutik

Jag tänkte gå in lite närmare på varje händelse lite senare.

 

2016 planeras det:

 

  • Att renovera större delen av huset
  • Att åka till Japan igen

 

Nu har mitt liv börjat kan man säga och jag är jäkligt pepp

 

iggisarnas påskfrukost

Mina iggisar har dukat upp till påskfrukost – dock för länge sedan, men ska det firas ska det firas rejält! Sedan kortet togs har smöret smält, brödet har möglat och  påskriset har vissnat. Nu är det väl dags att duka bort va grabbbar?!?

 

iggisarnafiriarpåsk

 

Den ena iggisen känner att han ätit lite för mycket av allting så att väga sig är inget han ser fram emot. Men det kanske är dags för lite motion? Ni gör ju inget annat än att äta!

 

Den andra iggisen har inte förvandlats till en kvinna utan han tycker att han är fin i sin påskgula hatt. Det tycker jag med.

 

 

Jul även i dockskåpet

Jag köpte ett LundbyDockskåp, (av nyare variant) för ett tag sedan. Det ingick möbler men jag har även lagt till några själv. Tanken är att dockskåpet ska renoveras och bli lite som vårt egna hem! Så långt har jag inte kommit än, men så här såg huset ut under julen!

 

DSC_2304

 

 

DSC_2327

 

 

I köket lagar mannen maten medans kvinnan njuter av ett glas vin.

Boken på bordet, vinglaset och adventljusstaken har jag gjort själv.

 

 

DSC_2322

 

 

DSC_2314

 

 

Fy vilket otäckt djur som smyger fram på golvet

 

 

DSC_2318

 

 

Men kissen, du har ju spillt ut kaffekoppen!

 

 

DSC_2312

 

 

Sonen i huset har tydligen varit på fyllefest….

 

 

DSC_2307

 

 

…samtidigt som någon tar sig ett bubbelbad (bubbelplast som bubblor).

 

 

DSC_2331

 

 

Någon kikar in i huset… Vem kan det vara… Tomten kanske?

 

 

God Jul!

 

 

 

God jul i efterskott!!

Orkar man inte skriva ett julinlägg på julen får man helt enkelt göra det i efterskott!

 

DSC_2265

 

 

DSC_2283

 

Mina små iggisar firade för fullt. Iallafall försökte. Åker man skidor för första gången får man nog räkna med att hamna på sniskan. Den andra igge tog som vanligt på sig uppdraget att vara tomte, paketen hamnade lite huller om buller men förhoppningsvis gick inget sönder.

 

DSC_2279

 

Bordet är så klart uppdukat med julfika. En kopp choklad och en lussebulle är väl perfekt efter en skidfärd!

 

DSC_2269

 

 

Men men… Vem smyger in i skorstenen! Om inte….. en TOMTE!! Så i år har vi tydligen två tomtar. Men det är väl bra, dubbelt så många paket :)

 

 

iggisarna flyr landet

DSC_2082_tommy

 

Jag vet inte exakt vilket land dom är i, men här är vykorten dom skickade till mig!

 

DSC_2124_tommy

 

Det verkar som att någon dam håller på att byta om precis bakom dem…

 

DSC_2137_tommy

 

…och det är något igge verkar uppskatta.

 

DSC_2160_tommy

 

vii hAr de rbra, men vii to me os borted” var allt dom skrev till mig. Klart dom måste ha med sig bordet tyckte jag, dom måste ju få plats med allt fika :)

 

skoldis

 

iggisarna skickade faktiskt med ett videoband också, där man ser deras veliga sköldpaddekompis! Vilken bit av glassen kommer han att ta?

 

DSC_2118_tommy

 

Bakom kulisserna

 

DSC_2165_tommy

 

 

Äta lera…?

Hej alla mina fans! Jag bloggar ju inte så mycket nu för tiden, men pysslar gör jag ändå minsann!

Nu för tiden har jag riktat in mig på att göra smycken eller annat – av lera. Jag gör i stort sett bara sånt som går att äta, ja om det inte hade varit i lera dvs…. :) Men jag gör alltså inte bara till dockskåp längre.

 

Här kommer några smakprov:

 

 

DSC_1985

 

 

DSC_2015

 

DSC_1764

 

 

 

Butiken jag sålde mina smycken i har tyvärr stängts ner, så jag planerar att fortsätta på egen hand genom att stå på marknader och så. Jag har redan fått några beställningar :)

 

Mitt färgglada rum

Jag har ju inte visat hur jag har det på mitt rum på behandlingshemmet…! Förut hade jag ett lite mindre rum nere vid köket, men nu har jag fått både ett lugnare och ett större rum!

 

Välkommen att spana in mitt färgglada lilla krypin:

 

DSC_1943

 

 

DSC_1959

 

 

DSC_1944

“Kiosken” finns att köpa här

 

DSC_1954

Två ofärdiga rum i mitt dockskåp

 

DSC_1966

 

 

DSC_1962

 

 

DSC_1973.igen

Flickans ansikte ska nålfitas

 

DSC_1952

 

 

 

DSC_1960

Plupp fyller år

 

 

Slut på min lilla visning

 

 

 

Gottegrisar vi äro allihopa

Både fettisdagen och våffeldagen har vi haft nu i mars! Självklart försöker man göra sitt bästa med att bidra (till ett tjockare Sverige). Snart är det påsk också, får man nåt påskägg månntro?

 

 

Några som inte är sena med att bunkra upp med gofika är våra tvillingar igge och igge. Våfflor till middag och semlor och gottigott till efterrätt! Och självklart en termos med varm choklad så här ute i naturen! Men isbjörnar lär vara farliga, men den där ser liten och snäll ut. Ge den lite fika vettja så blir ni polare :)

 

 

Gör golv och tapet på ditt eget sätt

Min käre sambo har programmerat en hemsida som han håller på att utveckla. Den duger som det är tycker jag men det kan bli ännu bättre!

 

Dr Flour heter den och det går ut på att man kan skriva ut tapet och golv till dockskåpet/tittskåpet så som själv vill ha det. Man kan välja färg, mönster och storlek på mönstret samt olika val på själva papperet. Det var denna sida jag använde  till golvet i mitt miniatyrkök i senaste inlägget. Om ni inte förstår hur man skriver ut, så sparar man helt enkelt bilden och skriver ut på vanligt vis.

 

Så ni alla som liksom jag gillar miniatyrmiljöer, gå till http://blunda.org/drflour/ , sätt på skrivaren och njut av det lättsamma och trevliga resultatet! Och du, glöm inte kaffet, det kommer inte hinna kallna… ;)

 

 

Kök i miniatyr i juletid

Det här inlägget skulle förstås ha skrivits för länge sedan. Men det tog ett tag innan jag fixade golvet. Jag tänkte även tapetsera men det får bli senare!

 

juligt

 

 

Köket står inuti ett litet växthus som jag köpt på Ikea.

 

Julskinkan står på bordet, adventsljusstaken väntas på att få tändas och paket på att få öpnnas. Men lågan står högt på spisen och en bunke har spillts ut. Dags för familjen att träda in alltså! Linette har sin bok att läsa, Svante ska få lite konservmat i sin skål och Lenny ska agera tomte! Men Linette är vegetarian så för henne väntas det vegpizza på spisen!

 

stake

  • Adventsljusstaken har jag gjort genom att ta en gren från en buske och sedan klistrat fast mossa och gjort små röda bollar i lera. Ljusen är dock köpta.
  • Julboken har jag skrivit ut härifrån och klistrat fast på papp från en tavelram som jag målat vit.

 

Om det hade varit jul nu hade jag sagt god jul, men nu är vi snart inne i april och inte har vi några tankar alls om julen. Vi får se fram emot nästa jul helt enkelt!

 

 

 

Mina smycken finns nu att köpa i butik

Jag gick in i en butik för ungefär ett halvår sedan, det var verkligen en butik för mig! Jättefina saker. Och det bästa av allt var att hon var intresserad av det jag pysslar med!

 

Butiken heter HippiePippi Design och ligger på Storängsvägen 15 i Åkersberga. Jag hittade en gammal bild på hur det ser ut utvändigt:

 

Image

 

 

Jag har haft så mycket annat för mig på senare tid, så jag har inte hunnit göra så mycket annat. Men nu är jag på gång och jag har gjort några smycken som jag lämnade in till butiken!

 

Jag lämnade in följande:

  • En ring med våffla
  • En ring med syltkakor
  • En kylskåpsmagnet med våffla
  • En kylskåpsmagnet med kakor på plåt

 

 

 

Jag kommer att göra ännu fler grejer som jag hoppas hon vill sälja.

 

Har du möjlighet – kom in och kolla vettja!

 

 

Först till kvarn!

Jag var på Symässa i Älvsjö den här helgen. Där köpte jag en lott och vann dessa örhängen!

 

DSC_1733

 

Nu kan dom bli dina! Den som är först med att kommentera detta inlägg skickar jag dom till i en liten presentpåse.

 

Först till kvarn alltså! 

 

 

- På Saras vis