Livet från den mörka sidan

Jag vill att det här ska vara en blogg man blir glad av. Därför skriver jag aldrig hur jag mår. Men ifall ni undrar så mår jag inte så bra.

 

Jag gråter och skriker av ångest i stort sett varje dag. Jag går nästan aldrig ut ensam och kolla brevlådan som ligger två meter från vårt hus tycker jag är jättejobbigt. Att åka buss och tåg  är nästan uteslutet. Jag är ständigt rädd för att vara med om något hemskt, varje gång någon rotar i sina väskor tror jag dom ska ta upp en pistol och skjuta mig. Jag har extremt lite krafter så jag orkar inte mycket och måste jämt vila.  Jag har stark telefonfobi, jag varken ringer eller svarar i telefonen.

 

Att blogga är väldigt krävande, men jag tycker samtidigt det är kul så det är inget jag vill sluta med.

 

Jag har bloggat i några år nu utan att berätta hur jag mår. Men det känns väldigt tabu att vara psykiskt sjuk. Frågar någon hur jag mår blir  oftast svaret att jag mår bra, även fast det skriker inombords. Att må psykiskt dåligt känns inte lika accepterat som att ha brutit en arm eller ha influensa.

 

Anledningen varför jag berättar detta just nu är för att jag precis har börjat på ett behandlingshem. Det ligger några mil hemifrån så jag har kommit till en helt ny stad som dessutom är mycket mycket större än där jag bor. Så bara det är ju läskigt. Och att vara ny här på hemmet där jag inte känner någon, ja, det är också läskigt. Dessutom som jag nämnde förut har jag så lite krafter så det här är väldigt utmattande för mig. Men förhoppningsvis kommer det kännas bättre sen.

 

Min förhoppning är såklart att få börja må bättre. Att ha ett värdigt liv och inte vara så isolerad. Så jag hoppas livet efter behandlingshemmet blir lite lättare.

 

Min sambo är väldigt stöttande i mitt mående så i han finns tryggheten. Vi har ju bara bott tillsammans i två år, innan pendlade vi mellan Stockholm och Umeå i sex år. Det har varit en enorm omställning att flytta från Umeå, även fast jag trivs. Så förmodligen är det därför jag har mått sämre nu ett tag och behövde ett behandlingshem för att få ordning på livet.

 

Jag har tagit med mig massa pyssel på rummet och dessutom brukar dom åka till en pysselverkstad en gång i veckan. Så mina pysselinlägg får ni fortfarande stå ut med =) Dockskåpet kunde jag förstås inte ta med mig, men min plan är att köpa ett nytt hus. Det gamla huset får jag pyssla om när jag är hemma. Jag får nog skaffa extrapersonal till mitt café så det går runt även när jag är borta! Jag har lite skvaller om Lenny och Linette som ni ska få höra sen.

 

Nu är mitt kaffe kallt så jag ska försöka våga ta mig ut från rummet och fylla på.

 

3 thoughts on “Livet från den mörka sidan”

  1. Starkt av dig att skriva om detta, om fler vågar berätta om psykisk sjukdom så kanske det inte blir lika tabubelagt längre. Jag har själv länge kämpat mycket med ångest och massa fobier och jag brukar vara ganska öppen med att jag varit utmattningsdeprimerad i flera år. Men det är läskigt att berätta och det är en del blandade reaktioner.
    Jag önskar dig verkligen all lycka till på behandlingshemmet!!
    Hannah

  2. Vad strong av dig att gå ut med hur du mår, och bra för både dig och andra att skriva/läsa! Tyvärr är psykiska sjukdomar så nonchalerade och man tar inte folk som inte mår bra seriöst.
    Innan jag gick på mammaledighet så jobbade jag på en akutpsykiatrisk mottagning och fick lära mig SÅ mycket. Jag älskade det jobbet och önskade att fler människor blev insatta i hur det kan vara psykiskt för andra människor, för ingen är den andra lik och ingen känner eller mår likadant även om man hamnar i samma situation.
    Du får mer än gärna dela med dig av hur det är på behandlingshemmet om du vill det, för ju mer du delar med dig ju mer lär sig andra. Samtidigt som jag förstår om det är jobbigt och så länge du bloggar om ditt pysslade så håller du oss läsare nöjda :)
    Hoppas du nu får den hjälp du behöver så du får börja må bättre, för du och alla andra förtjänar att få hjälp att leva livet igen.
    Massor med kramar!!

  3. Åh, tråkigt att höra att du mår dåligt! Starkt och modigt av dig att skriva om det. Jag håller verkligen med om att det är alldeles för mycket hysch hysch runt psykiska sjukdomar och det är så himla tröttsamt. Jag har själv lidit av ångest och annan psykisk ohälsa hela livet och har flera i min närhet som också lider av olika former av psykisk sjukdom. Jag önskar att det var mer ok att prata öppet om det. Hoppas verkligen att behandlingshemmet hjälper och att du mår bättre snart och att du får mycket pysslande gjort under tiden. Styrkekramar!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>