Category Archives: 21. Annat

Lillkorven och Lurven

I augusti 2015 adopterade jag och Tommy två små marsvinsherrar på 6 veckor. Vi gick in i djuraffären utan tankar om att slå till på några marsvin. Vi gick därför ut. Handlade på coop. Sen kunde vi inte låta bli att gå in i djuraffären igen. Och då blev livet inte sig riktigt likt. Speciellt en av dom fastnade jag för vid vårt första möte, och han är min favorit även nu. Sniff är hans nuvarande namn och han ser ut lite som en uteliggare med all sin “ovårdade” päls. Varför han heter Sniff är helt enkelt för att det är min favoritkaraktär i Mumindalen. Och för att han går runt och sniffar lite titt som tätt.

 

Den andra är förstås också hur söt som helst. Men det är Tommys favorit kan man säga. Vi älskar såklart båda lika mycket dock! Vad skulle den andra lilla killen heta då? Ja, jag sa på skämt att vi kunde döpa honom till Volvo, och det snappade Tommy tydligen upp och han gav inte vika! Så nu heter han alltså…. Volvo.

 

Men kärt barn har många namn. LillKorven och Luvren är några av dem, men oftast blir det bara “Snorungarna”.

 

Dessa små snorungar har kommit att betyda väldigt mycket för oss. Dom är alltid med oss förutom utomhus nu på vintern. Självklart klarar vi inte av att ha dom bara i en bur utan dom bor i våran soffa eller i sängen. På så vis kan vi alltid mysa med varandra. Ibland springer dom även fritt på golvet. Och när vi äter i köket, så äter dom mittemot oss. Om dom inte pissar ner våra möbler? Jo, det gör dom förstås. Men det är det värt, dessutom har vi skydd under så gott det går.

 

Några speciella egenskaper Volvo och Sniff besitter:

 

  • När dom vistas på vårt köksbord har Sniff fått för sig att han ska bajsa just där jag har mina virkade bakverk. Så varje gång han är lite nödig i baken, rusar han till mitt kakfat.

 

  • På natten när jag somnat med sötisarna och Tommy kommer in flera timmar senare, så är dom alldeles tysta för att inte väcka mig, trots att dom vet att när Tommy kommer, är det matdags. I vanliga fall tjuter dom som ett brandalarm bara man öppnar kylskåpet eller råkar gå förbi. Men när vi säger dom magiska orden NOM NOM NOM  så VET dom med all säkerhet att det vankas något ätbart.

 

  • Stulen mat är godast. Varför ta en paprikabit som ligger framför en, när man kan sno av varandra? Ett tips, spring inte in i huset med en mumsbit där din kompis är, han kommer onekligen att ta mumsbiten ifrån dig.

I julas fick grabbarna agera fotomodeller, det gick bättre än förväntat. Här nedan följer både resultatet av julkortet (ej redigerat), plus några andra bilder samt en tidig video av Volvo när han upptäcker att maten är slut:

 

 

godjul_utantext

 

ligger_och_sover

 

11999046_10153429112899300_6589913925777554642_n

 

 

 

 

Gott Nytt År!

DSC_2523pip

 

Min lilla igge har supit bort sina pengar och bor numera i tält :/

 

Men nytt år är viktigt att fira tycker igge så därför blev han ännu fattigare när han unnade sig en skumpa. Han har iallafall en hög med pantburkar som blir större och större.

 

Det han dock inte vet än är att hans kära broder skickade en stor summa pengar till honom tillsammans med julkortet. Jag hoppas verkligen att du upptäcker dom igge…

 

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År!

 

Först till kvarn!

Jag var på Symässa i Älvsjö den här helgen. Där köpte jag en lott och vann dessa örhängen!

 

DSC_1733

 

Nu kan dom bli dina! Den som är först med att kommentera detta inlägg skickar jag dom till i en liten presentpåse.

 

Först till kvarn alltså! 

 

 

En liten paus

Det blev så att jag har tagit en paus från behandlingshemmet jag nyligt börjat på. Jag visste ju att det skulle vara tufft i början när man kommer till en ny miljö, men att det skulle vara så här jobbigt hade jag nog inte räknat med. Utan att gå in på några djupare detaljer så har mediciner tagits bort utan att prata med mig, bemötandet har  inte varit det bästa och jag har mått väldigt väldigt dåligt.

 

Jag började med att vara där en vecka. När jag väl kom hem efter en  taxifärd så började jag gråta direkt jag kom ut från taxin. Äntligen hemma. Till tryggheten. Det var väldigt känslosamt och jag märkte hur jag hade saknat att vara hemma, troligtvis för att det varit så tufft där borta.

 

När jag sen kom tillbaka till behandlingshemmet så stod jag ut i tre dagar. Jag mådde hur dåligt som helst och jag blev inte tagen på allvar. Jag ville tillslut inte stanna en sekund kvar där så jag panikpackade och sen väntade taxin på mig. Under hela taxifärden grät jag och det första jag gjorde när jag kom hem var att skynda mig att lägga mig i soffan. Jag skrek av ångest i kuddarna. Det var viktigt att jag fick i mig en viss medicin men jag kom mig inte upp ur soffan för att ta den. Jag försökte med alla krafter men det slutade med att jag hamnade på golvet. Jag grät, skrek, och kunde knappt andas. Efter ett tag började jag dock må så bra att jag kunde ta mig upp från golvet och ta min medicin.

 

Jag väntar nu på att ha ett möte med behandlingshemmet, efter det mötet får jag se om jag stannar kvar där eller om jag avslutar behandlingen. Tills vidare är jag hemma. Jag hoppas såklart på en förbättring, för jag vill ju verkligen det här. Och självklart har jag upplevt positiva saker också med denna vistelse, det är inte bara ett mörker.

 

 

Glöm (inte) att äta din bulle

Idag är det kanelbullens dag och det firar jag och Tommy såklart med att äta varsin bulle! Mums mums.

 

Men varför har vi egentligen dagar som bulldag och fettisdagen? Vill Sverige att vi ska bli feta? Äter vi inte tillräckligt med onyttigheter?

 

Jag gillar iallafall traditioner och här kommer två bilder. Ena bullen har jag gjort i fimolera och är yttepytteliten och den andra är virkad!

 

bulle

 

 

DSCN4572

 

 

Ha en god dag alla!

 

 

Livet från den mörka sidan

Jag vill att det här ska vara en blogg man blir glad av. Därför skriver jag aldrig hur jag mår. Men ifall ni undrar så mår jag inte så bra.

 

Jag gråter och skriker av ångest i stort sett varje dag. Jag går nästan aldrig ut ensam och kolla brevlådan som ligger två meter från vårt hus tycker jag är jättejobbigt. Att åka buss och tåg  är nästan uteslutet. Jag är ständigt rädd för att vara med om något hemskt, varje gång någon rotar i sina väskor tror jag dom ska ta upp en pistol och skjuta mig. Jag har extremt lite krafter så jag orkar inte mycket och måste jämt vila.  Jag har stark telefonfobi, jag varken ringer eller svarar i telefonen.

 

Att blogga är väldigt krävande, men jag tycker samtidigt det är kul så det är inget jag vill sluta med.

 

Jag har bloggat i några år nu utan att berätta hur jag mår. Men det känns väldigt tabu att vara psykiskt sjuk. Frågar någon hur jag mår blir  oftast svaret att jag mår bra, även fast det skriker inombords. Att må psykiskt dåligt känns inte lika accepterat som att ha brutit en arm eller ha influensa.

 

Anledningen varför jag berättar detta just nu är för att jag precis har börjat på ett behandlingshem. Det ligger några mil hemifrån så jag har kommit till en helt ny stad som dessutom är mycket mycket större än där jag bor. Så bara det är ju läskigt. Och att vara ny här på hemmet där jag inte känner någon, ja, det är också läskigt. Dessutom som jag nämnde förut har jag så lite krafter så det här är väldigt utmattande för mig. Men förhoppningsvis kommer det kännas bättre sen.

 

Min förhoppning är såklart att få börja må bättre. Att ha ett värdigt liv och inte vara så isolerad. Så jag hoppas livet efter behandlingshemmet blir lite lättare.

 

Min sambo är väldigt stöttande i mitt mående så i han finns tryggheten. Vi har ju bara bott tillsammans i två år, innan pendlade vi mellan Stockholm och Umeå i sex år. Det har varit en enorm omställning att flytta från Umeå, även fast jag trivs. Så förmodligen är det därför jag har mått sämre nu ett tag och behövde ett behandlingshem för att få ordning på livet.

 

Jag har tagit med mig massa pyssel på rummet och dessutom brukar dom åka till en pysselverkstad en gång i veckan. Så mina pysselinlägg får ni fortfarande stå ut med =) Dockskåpet kunde jag förstås inte ta med mig, men min plan är att köpa ett nytt hus. Det gamla huset får jag pyssla om när jag är hemma. Jag får nog skaffa extrapersonal till mitt café så det går runt även när jag är borta! Jag har lite skvaller om Lenny och Linette som ni ska få höra sen.

 

Nu är mitt kaffe kallt så jag ska försöka våga ta mig ut från rummet och fylla på.

 

Hårda paket som kunde varit mjuka

När min mamma fyllde år fick hon bland annat denna tårta av mig som jag har gjort i lera.

 

 

Den är ju inte dockskåpstor som ni ser, men ändå mycket mindre än en vanlig tårta.

 

 

 

Den här kakan som jag också har gjort av lera (fimo) gav jag till Lotta som är en gammal gymnasiepolare till Tommy. Vi är nästan grannar och hon gillar att baka macarons så varför inte macaron-nyckelring tänkte jag =D

 

 

En bonusgåva

Nu är det en vecka kvar tills vi har en vinnare i min utlottning!

 

På Panduro hittade jag några gratishäften som jag norpade åt mig som jag tänkte lägga till åt vinnaren!

 

Det är fyra häften som innefattar:

 

  • Virkskola
  • Stickskola
  • Broderiskola
  • Mönster på virkade tumvantar

 

För varje tioende länk till min utlottning från era bloggar lägger jag till ytterligare grejer! Gå in på tävlingsinlägget och skriv en kommentar så är du med och tävlar du med!

 

Bonusgåvan ingår alltså inte mina vanliga gåvor. Så kommer vi upp i 30 länkar blir det en “riktig” gåva!

 

 

Jag lägger nu till min andra gåva!

Ni har väl inte missat min “tävling” där jag lottar ut boken Stickcafe!? Nu är vi uppe i över 20 delningar på facebook och länkar till min tävling på era bloggar.

 

Så nu är det dags att jag lägger till min andra gåva! Den är sponsrad av garnbutiken Kreativa Händer som ligger i Åkersberga, tack så jättemycket =)

 

Den andra gåvan är 11 st små bomullsnystan i olika färger, av märket Candy. Samt en virknål på 3 mm.

 

 

DSC_7317

 

Min första gåva jag lade till var ett mönsterhäfte på virkade glassar. Så det här är vad vinnaren får just nu:

 

 

 

För var tioende länk/delning lägger jag till ytterligare grejer! Vi får se om vi kommer upp i 30 =)

 

Var med i utlottningen du också, genom att skriva en kommentar på inlägget.

 

 

Jag lägger till min första gåva!

I min utlottning där man kan vinna boken “Stickcafe” lovade jag att lägga till en gåva för var tionde länk till min tävling på er blogg eller delning på facebook.

 

Nu är vi uppe i över 10 st länkar/delningar, så jag tänkte berätta vad den första gåvan är! Och vi är dessutom väldigt nära den andra gåvan!

 

Garnbutiken Kreativa Händer som ligger i Åkersberga har sponsrat mig! Tack så jättemycket =)

 

 

 

Jag kommer att lägga till det här häftet till den som vinner boken! Candy Magazine 12, det innehåller virkmönster på glassar!

 

Nästa gåva innehåller hela 12 olika prylar. Så fortsätt att länka och dela tävlingen så får ni veta vad det är =) Och var med i utlottningen du också genom att lämna en kommentar på inlägget. Även den andra gåvan är sponsrad av Kreativa Händer!

 

 

Tant Sara

Ja hädanefter får ni kalla mig för tant, för det är så jag känner mig! 30 år har passerat och ungdomen är förbi.

 

Men när man tänker efter så har man ju varit med om ganska mycket under sitt liv, och det är MINST (förhoppningsvis) lika långt kvar av livet! Än är man inte död =)

 

Födelsedagen firade jag här hemma i lugn och ro, endast Tommys syster kom och åt av tårtan.

 

Tårtan var för övrigt något utöver det vanliga! Tommy hade specialbeställt en i en riktig Sara-anda :D

 

 

DSC_6791

 

Prickigt och Mumintroll, kan inte bli så mycket bättre :D

 

Men jag tror inte det hör till vanligheten att det står 30 år på en sån tårta :P

 

DSC_6800

 

Självklart kommer vi inte att käka opp Mumintrollen! Dom kommer att få behålla alla sina kroppsdelar! =) Inte ens ett ögonbryn blir noppat…

 

Förutom den ofantliga snyggheten så var tårtan riktigt god! Mycket chokladkladd och med marsipan. Mums!

 

Jag fick ett fint fat av Helen (?) (systern). Men lite synd att fylla nånting på den, då gömmer ju Snorkfröken sig! Men hon höll oss sällskap och åt tårta hon med =)

 

DSC_6811

 

Jag fick en hel massa paket av Tommy också, jag öppnade inte alla på en gång utan ungefär ett i timmen. Det var mycket prickigt och fint =)

 

Mina föräldrar och Tommy hade gått ihop och fixat lite bilder på mig som hängde på väggen när jag kom ner för att äta frukost.

 

DSC_6806

 

Det kanske syns att jag gillade att klä ut mig och spela teater som liten? =)

 

Om några veckor ska det firas med min familj. Då kommer Pappa hit från Umeå och han har med sig något riktigt spännande!

 

Avslutningsvis tänkte jag säga grattis till mig själv i efterskott! Gratulationer kan man ju inte få för mycket av tänkte jag :P

 

 

Den stora Bävert-dagen

Bävert är vår stora, runda bäver fylld med vadd. Han är fåordig och drömmer om att bli isprinsessa. Något han älskar är semlor! Faktum är att han inte äter något annat. Bävert har gått på kurs hos vårt andra vadd-djur Gurkan (som är en grön mus) där Bävert fått lära sig att man går ner i vikt om man bara äter semlor. Men jag säger hela tiden åt Bävert att man visst inte går ner i vikt av semlor! Men då säger han bara att han gått på kurs…

 

 

Och nu är den här, den stora semeldagen! Bävert har väntat på den här dagen ända sedan han kom till oss för några månader sedan. Han förväntar sig en hel mängd med semlor, stora och med extra allt!

 

Tyvärr har jag ingen semla till Bävert, men säg det inte till honom. Jag har faktiskt beställt en mega-semla (av tyg) men den har inte kommit ännu. Jag har även tänkt att virka en semla, men det får bli ett lite senare projekt. Så det enda jag kan bjuda Bävert på idag är bilder från en semla jag virkade för något år sedan, som jag gav till min pappa:

 

 

 

Så när du äter din semla idag, skänk en liten extra tanke till Bävert!

 

 

Vinterns två bästa tips

  • Har du tröttnat på färgen på din lampa? Byt inte lampskärm, byt glödlampa istället! Det finns röda, gula, blåa och gröna hos bland annat Clas Ohlson, till både stora och små lampor. Det finns även glödlampor som flammar.

 

  • Efter en kall dag kan det vara skönt med ett varmt bad, det vet vi ju alla. Men har du inte tillgång till ett badkar kan jag rekommendera en värmedyna! Det finns även värmefiltar, men dom har jag inte testat så jag kan inte säga något om dom. Men det är riktigt skönt att ligga på en värmedyna! Man blir mysigt varm.

 

Det bästa med året

Jag blickar tillbaka på året som har gått, genom att lista upp år 2012 bästa prylar osv!

 

Årets bästa…

  • Kläder: Röd kappa. Prickig onepiece.
  • Skor: Röda vinterskor. Blommiga trädgårdstofflor. Röda innetofflor.
       
  • Köksprylar: Barnskedar med Mumintrollet som jag använder som latteskedar. Teskedar med tekoppar på. Prickig vattenkokare.
                   
  • Möbler: Färglad byrå med många förvaringslådor som står i pysselrummet. Ett köksbord som vi målade rött tillsammans med vita stolar.
         
  • Pyssel: “Lakan-pyssel”: jag har täckt tre hyllor med lakan för att dölja stökigheten samt så har jag “klätt om” en fåtölj med lakan. Mina virkade polkagrisvantar som jag använder dagligen. Prickiga vimplar ute på uteplatsen gjorda av vaxduk. Alla mina virkade örhängen.
                                  
  • Renovering: Målat om trappen. Målat stenplattorna på uteplatsen schackrutiga. Tapetserat en vägg med björktapet.
                
  • Julprylar: Julgranen med alla julgranskulor. Nyckelring jag virkat som är en tomteluva. Lussebullar som jag virkat att ha i öronen.
                 
  • Händelser: När jag sovit, pysslat, promenerat och läst tidningar. Det är faktiskt det bästa en Sara kan göra!
        
  • Det allra bästa med året: Jag har gått ner 17 kg!
Vi får se vad nästa år bjuder på….